C:s nya hyreskompromiss löser inte Stockholms bostadskris
Centerpartiet vill låta byggherrar korssubventionera billiga ungdomslägenheter med dyra nybyggen. Det är ett politiskt spel som missar Stockholms verkliga kris.
Centerpartiet i Stockholm har lanserat en ny bostadspolitisk linje, rapporterar Dagens Nyheter. Efter att partiet nyligen övergav sitt tidigare krav på marknadshyror i nyproduktion föreslår riksdagsledamoten Martin Ådahl och Stockholmscentern nu en modell där bostadsutvecklare ska få bygga lägenheter med högre hyror — mot att de också uppför billiga lägenheter i samma hus.
Idén bygger på att en nybyggd tvåa ska kunna hyras ut för cirka 5 000 kronor i månaden till unga med tidsbegränsade kontrakt, förutsatt att byggherren bygger en motsvarande kvadratmeteryta med dyrare lägenheter. Som DN konstaterar i sin genomgång står ett stort antal nyproducerade bostäder i Stockholms län i dag helt tomma på grund av för höga hyresnivåer. Problemet är inte längre brist på tak över huvudet, utan brist på bostäder som folk har råd att bo i.
Det som inte står i artikeln, men som alla i Stockholms fastighetssektor vet, är att kalkylerna för nya bostadsprojekt på Sveavägen, i Slakthusområdet eller ute i Kista redan är extremt pressade. Att tvinga in en korssubventionering i enskilda fastigheter framstår därför mer som politisk akrobatik än som en fungerande affärsmodell.
"Alla får bjuda till så att de unga får fler billiga bostäder"
Så sammanfattar Martin Ådahl partiets logik för Dagens Nyheter. Men Socialdemokraternas finansborgarrådskandidat Emilia Bjuggren avfärdar snabbt förslaget och menar att det i praktiken bara skapar utrymme för höjda hyror i redan dyr nyproduktion. Socialdemokraterna vill i stället se statliga byggkrediter och direkta subventioner.
Markpriserna är den verkliga knuten
Enskilds läsning är att politiken blundar för det underliggande problemet. Det som hindrar byggandet i huvudstaden är varken avsaknaden av siffertrixande hyresmodeller eller uteblivna statliga stödpaket, utan stadens höga markpriser och ett överreglerat regelverk. Centerpartiet pekar visserligen på behovet av sänkta markpriser och förenklade regler, men dränker det budskapet i en administrativt krånglig hyresmodell.
Stockholms unga behöver inte fler tidsbegränsade gräddfiler eller politiska hyresexperiment. De behöver en bostadsmarknad där det faktiskt är lönsamt att bygga prisvärt från grunden.
Enskild anser att Centerpartiets kompromissvilja är berömvärd, men att förslaget är en ren skrivbordsprodukt. Om politikerna i Stadshuset på allvar vill se fler billiga bostäder måste de sänka sina egna markpriser och skära i regelbördan — inte lägga över ansvaret på fastighetsbolagen att leka välfärdsstat.